Sommarkatter

Nu är sommaren snart slut. Semestern är för de allra flesta över och vardagen tar över. Men med detta följer också de s.k. sommarkatterna. Folk som över sommaren skaffar sig en söt liten kattunge över sommaren, men när sommar, sol och bad är över och familjen ska återvända in till stan, så lämnas den lilla söta kattungen kvar åt sitt öde.

Om kattungen har tur så finns det någon vänlig själ därute som förbarmar sig över det lilla värnlösa djuret och antingen tar hand om det själv eller lämnar in det till något av alla de katthem som finns. Men har katten otur så blir det kvar därute vid stugan och väntar förgäves på trappan på sin husse och matte, att de ska återvända tillbaka och släppa in katten, ge den mat och värme. En väntan som för många katter blir evig. Katten får helt enkelt klara sig själv. Självklart klarar katter sig själva, resonerar en del människor. De kan leva av råttor, fåglar och möss.

Men det är en myt. En del katter klarar av det, men många andra går en plågsam svältdöd till mötes. De som klarar livet över vintern blir ofta förvildade och de skaffar i sin tur kattungar som föds vilda och som i sin tur om de överlever, får egna ungar när de blir könsmogna och så fortsätter det, generation efter generation. Katt efter katt föds, katter som ingen vill ha. Katter som aldrig fötts om det funnits människor som tagit sitt ansvar.

Varje år dumpas kattungar vid katthem, i soptunnor, sopcontainrar, vid motorvägar, vid återvinningsgårdar eller långt ut i skogen. Många förpackade i sopsäckar, lådor och avlagda gamla väskor, som sopor som ingen vill ha, ingen vill kännas vid. Ibland räddas de till livet, ibland dör de innan hjälpen når fram.

Vi har själva 4 katter. Alla fyra är från början hittekatter. En kompis till mig åkte för två år sedan ut till sin sommarstuga för att checka av en sista gång innan hösten och vintern. Efter ett par dagar där ute upptäckte han att han inte var ensam. Hans hund hade fått fyra nya kompisar. En ung kattmamma med tre kattungar.

Sommarstugeområdet stod så gott som tomt dessa sena höstdagar och några permanenta bostäder fanns inte inom nästan 1 mils radie. Så han tog sig helt enkelt sig an kattmamman och hennes tre ungar. Kände att han inte med gott samvete kunde åka hem och lämna dem kvar.

Mamman var i stort sett tam, men ungarna var skygga. Efter några veckor hade han dock fått dem så orädda att han lyckades fånga in den lilla kattfamiljen och ta den med sig hem. Idag har samtliga katter fått nya, bra hem.

En solskenshistoria bland många betydligt dystrare historier.

Skaffa aldrig en katt om ni inte har för avsikt att ta hand om den de nämaste 18-20 åren! För det är så länge en katt kan leva om den tas omhand och sköts på rätt sätt. Katter är inga leksaker. Katter har inte 9 liv. Katter som skänks bort är exakt lika mycket värda som t.e.x. en renrasig kattunge med ett inköpspris på 10 000 kr. Tänk efter före. För djurets skull!