Jag hatar borgarna!

Jag har kommit fram till att jag hatar borgarna. Kanske inte hatar, det är ett starkt ord. Men i allafall att jag tycker genuint illa om dem. Eller åtminstone så tycker jag förbannat illa om deras politik. Man kan ju inte gå omkring och hata okända människor heller. Sägs det.

Ska jag se riktigt krasst på det hela, så tycker jag mer illa om den borgerliga politiken än jag tycker om den politik som Sverigedemokraterna för.

Nu undrar kanske vän av ordning hur jag kan med att tycka mer illa om moderaternas politik än om Sverigedemokraternas. Är jag främlingsfientlig? Svaret är att det är jag definitivt inte. Men SD har ingen direkt makt i dagsläget, det har däremot Moderaterna och deras Allians. En liten tröst i det stora hela är i allafall att den Moderatledda Alliansen inte sitter i majoritetsregering längre. Nu kan de inte genomföra vilka korkade förslag och reformer som helst utan att ha stöd ifrån de andra partierna också. Stackars Reinfeldt, inte undra på att hans näsa blivit lång.

Gissar på att både han och Anders Borg fick lång näsa när de blev tvugna att backa på det femte jobbskatteavdraget. Så bra att de hade den ekonomiska krisen att skylla på. Den kom ju lägligt inpå kan man lugnt säga. Förmodligen hade blivit nedröstade ändå. Hade ju varit förnedrande för dem att behöva gå igenom ett nederlag. De som så gärna vill fylla sina redan feta plånböcker lite mer och dra ifrån de fattiga ännu mer. För det ska ju löna sig att jobba, som Moderaterna mer än gärna upprepar. Gång efter gång, efter gång.

Bara själva uttrycket är nedlåtande mot de människor som är arbetslösa och som mer än gärna skulle vilja ha ett jobb att försörja sig på. Att slippa det utanförskap som arbetslöshet innebär. För till saken hör att det inte bara är är den ekonomiska biten som är viktig med att ha ett riktigt jobb. Den sociala biten är minst lika viktig. Känna att man har en uppgift att fylla, vara någon. Någon som gör nytta i samhället, någon som betalar skatt och någon som kan säga vid en förfrågan att jag jobbar som det eller det. Inte tvingas säga: Hmm, tyvärr är jag arbetslös... Med risk för att få mörka blickar på sig. Bli betraktad som den där som inte vill något. Som ligger på sofflocket hela dagarna och studerar mönstret på tapeterna eller flugorna som vandrar runt i taket.

För det är just det som Moderaternas välkända - kanske ska till och med sträcka mig till att säga ökända - mantra ha lett till i många fall. Arbetslösa människor är lata, de vill inte jobba.

Och vad gör Reinfeldt & Co för att hjälpa de arbetslösa ut i arbete igen? Jag skulle vilja svara: Ingenting. Det enda de har gjort under åren vid makten är att skapa nya, statliga bidragstagare. Sådana som så fint kallas entrepenörer. De människorna som fått en helt ny näringsgren att leva av. Ta emot utfasade personer ur jobb och Utvecklingsgarantin, de som hamnat i det ökända FAS 3. 5 000 lax i månaden för varje FAS 3-deltagare är inte illa pinkat. Gratis arbetskraft. Yeah, fine!

Det har regeringen klarat av. Men vad mer? Ser faktiskt inget mer..... Gör ni?