På nätet kan man hitta 1000 och inga tips på hur man skriver ett bra CV och personligt brev. Standardmallar. Ibland har jag undrat över om alla arbetssökande människor använder dessa mallar när de söker jobb, och om isåfall inte potentiella arbetsgivare gäspar över dem. Alla ser ju likadana ut, bara innehållet skiftar. Säkert förekommer många klyschor också, som många använder sig av efter att ha käst dessa CV-mallar.
Jag hittade en intressant bloggartikel om just personliga brev. Den här personen har skrivit rakt ur hjärtat, utan krusiduller och utan att ha haft en mall av 1000 andra att följa. Lite udda, men brevet går rakt in i en när man läser. Läs själva och bedöm.
http://benfred.blogg.se/2011/january/mitt-egentliga-personliga-brev.html
Arbetsförmedlingen gör inte särskilt mycket för att förtjäna sitt namn längre. För några månader sedan läste jag en artikel i en tidning om att majoriteten av ungdomarna dissade AF och sökte jobb på andra vägar. Jag förstår dem, fullt ut.
När jag var arbetslös så gjorde inte min handläggare särskilt mycket för att vara behjälplig i mitt jobbsökande. Han satt mest på sin stol, inne på sitt strikta kontor, och fyllde i papper, uppdaterade handlingsplaner och gäspade uttråkat. Han var inte särskilt givande att ha kontakt med, men jag var så illa tvungen.
Till slut, efter några månader, tröttnade jag och sökte jobb på annat sätt. Jag startade en rundvandring på stan och gick in i alla restauranger, affärer, fik och andra ställen som jag hade brancherfarenhet av sedan tidigare. Jag hade inte ens med mig mitt CV som min handläggare på AF sade att det måste jag ha.Istället bad jag att få tala med chefen för företaget, presenterade mig och berättade kort om mig själv och sade att jag sökte jobb.
Det gick segt i början. Många hade inte behov av att anställa ny personal just då. Men så till slut fick jag napp på en pizzeria som pizzabud på halvtid. Senare avancerade jag till pizzabagare och numera lagar jag även Dagens och andra rätter. Kanske inte drömjobbet, men väl ett jobb.
AF skulle gott kunna skrotas. Den enda säkra vägen som jag ser det, med större chanser att få ett jobb, det är att gå runt och fråga som jag gjorde, eller utnyttja sina kontakter. Till slut brukar det resultat. Snabbare än om man förlitar sig helt på utbudet av lediga jobb på AF´s Platsbanken.
Börja med att skrota politikerna som gjort förnedringsprocessen möjlig.
SvaraRadera