Nakenlopp i Robinson 2011

Robinson 2011

Jag har följt dokusåpan på TV under många år. I princip den enda dokusåpa jag brukar titta på. Men i år blev jag faktiskt besviken. Tävlingen sjunker djupare och djupare ner i dyn för varje säsong. I år skulle gubbarna i tävlingen löpa nakenlopp.

Vinnaren vann ett par badbyxor. De andra fick fortsätta att gå nakna. Nödtorftigt skylda av plamblad, tygskynken och annat de kunde åstadkomma något av som de kunde dölja sina mest intima kroppsdelar med. Ska det kallas underhållning?

Jo, jag antar att det är vad som TV 4 tycker är underhållning. Själv tycker jag bara att det är så fånigt att jag saknar ord för det. Dessutom anser jag inte att det är särskilt underhållande att tvingas se dinglande snoppar svepa förbi i rutan. Rent ut sagt otrevligt. Mer avskräckande än underhållande alltså.

En annan sak som jag spontant kom att reflektera över. När män tvingas löpa nakna i TV-rutan inför en massa TV-tittare så kallas det underhållning. Om de kvinnliga lagen hade tvingats göra samma sak så hade det kallats kränkande, sexisistiskt och TV 4 hade med största sannolikhet blivit nerringda av tvärilska feminister.

Jag för egen del vill inte se nakna deltagare i TV-rutan övht. Urrrrk. Härmed är har jag bojkottat Robinson 2011.

Farligt att bli gammal i Sverige?

De sista dagarna har man kunnat läsa i olika tidningar om hur vidrigt viss vårdpersonal kan bete sig mot sina brukare. På Sörgården utanför småländska Rottne, kan man läsa om personal som slog vad om när en brukare skulle dö och sedan spökade ut henne i bland annat solglasögon.

Citat ur Smp:

"Det är de tre anställda, en tillsvidareanställd och två timvikariers, beslut att hämta hattar från andra på äldreboendet för att sedan spela upp en scen framför den avlidne där de härmade andra äldre och dessutom försöka spöka ut den döda med solglasögon som företaget vill se utrett av polisen. Dessförinnan hade de tre samt ytterligare en anställd arrangerat en vadslagning om när den äldre skulle avlida. Händelser som bara kom till verksamhetsledningens kännedom sedan en annan vikarie som vakat över den döda de sista timmarna i livet slagit larm och berättat."

I dagens tidning kan man läsa att den fastanställda sköterskan skyller ifrån sig. Det är företaget Attendo Care som hittat på alltihop. Men läser man hennes version av det inträffade så han hon och de andra två ändå agerat oetiskt.

Citat 2:

"– Ja, vi var inne i en annan lägenhet och hämtade pälsmössor som vi hade på oss och det jag sa var inte lämpligt. Men det var ett skämt och inte riktat mot den döda utan jag försökte vara rolig inför mina arbetskamrater. Det var min tredje natt i tjänst och vi var aldrig inne hos den döda med mössorna. Vi stod kvar ute i hallen
Varför stämningen var sådan att hon bestämde sig för att skämta i den avlidnas lägenhet har kvinnan ingen egentlig förklaring till och förnekar bestämt att sådant skulle ha förekommit tidigare.
Den påstådda vadslagningen menar hon handlar om ett felaktigt ordval.
– Jag har aldrig varit med om att slå vad om när den här kvinnan skulle dö. Jag har sagt "jag slår vad om att...". Men det är ju mitt sätt att uttrycka mig. Det är ett annat sätt att säga "jag tror att". Några pengar har aldrig förekommit.
Att det förekom kortspel under natten stämmer, men inte när kvinnan avled eller direkt därefter. Istället hävdar den nu avskedade att det var just hon som höll den äldre kvinnans hand hennes sista tid i livet.
– Vi hade en bra kontakt, jag förberedde sakerna vi skulle använda för att göra rummet fint och värdigt och jag skulle aldrig ha försökt sätta på henne något opassligt. Det handlade om den här kvinnans solglasögon som hon så ofta hade på sig i livet och som jag höll framför hennes ansikte. Men så gör vi ju ofta. Vi försöker göra de döda fina och klä dem i kläder som de tyckte om i livet. Jag har varit med om att klä avlidna håliga T-shirtar och gamla jympaskor.

Bara en sådan sak som att klä de avlidna i trasiga T-shirts och gympadojor är under all kritik. De må ha gillat dessa kläder kanske när de levde, men det är upp till de som efteråt tar hand om kroppen att klä den anständigt.

Personligen tycker jag att man ska hänga ut dessa personer i media med namn och bild så att potentiella arbetsgivare inom vården i framtiden kan avstå från att anställa dem. För söka sig till vården igen kommer de att göra. Och säkert kommer de också att göra om sina missgärningar.

En liknande händelse kan man även läsa om i NT:

"De båda undersköterskor, som misstänks för övergrepp mot äldre på Hagaborg, har nu formellt varslats om uppsägning av personliga skäl.
- Breven gick iväg i torsdags, säger Per-Olov Strandberg, kommunens personaldirektör.
Det kan vara starten på en lång process.
Nu ligger bollen hos fackförbundet Kommunal, som kan begära överläggningar om varslen.
- Vi kommer att förhandla för medlemmarna, säger Ywonne Stolt, ombudsman på Kommunal.
Några andra kommentarer tycker hon inte att hon kan ge.
- Det blir inte rätt, säger hon."

Krångliga procedurer som måste föregå en avskedan. När det handlar om att andra mäniskor råkat illa ut, människor som dessutom står i beroendeställning till sina vårdare, så bör det bli ett avsked rakt av. Varken mer eller mindre. Och så ska de för all framtid bannlysas från att jobba inom vården.

Människor av det här slaget ska det inte daltas med.

Länkar:

http://www.nt.se/norrkoping/artikel.aspx?articleid=7071495

http://www.smp.se/nyheter/vaxjo/aldreboendepersonal-polisanmalda-efter-likskandning(2915901).gm

http://www.smp.se/nyheter/vaxjo/(2920631).gm

Kvinnomisshandel

Hittade detta på Facebook och tyckte att det var helt klart värt att sprida vidare:

"Medan Du skriker åt din kvinna, finns det en man som önskar han kunde viska i hennes öron.
Medan Du förnedrar, kränker och förolämpar henne, finns en man som vill påminna henne om hur vacker hon är.
Medan Du sårar henne, finns en man som önskade att han kunde ta bort hennes smärta.
Medan Du får henne att gråta,finns en man som vill stjäla leendet från henne.

Sätt detta som din status, om du är emot våld i hemmet och psykisk misshandel!"

FAS 3, några tankar

Kom att tänka på en sak gällande FAS 3. Vad som säges om att en FAS 3-placerad person bara får utföra sådant arbete på sin FAS 3-placering som annars inte skulle bli utfört.

FAS-3-deltagarna ska ju inte konkurrera med riktiga arbetsuppgifter.

Men om det nu finns sysslor på ett företag - som annars inte skulle bli utförda - så innebär det alltså rent teoretiskt, att det finns ett behov på företaget av att någon eller några utför dessa arbetsuppgifter. Alltså borde det vara mer rättvist att anställa en eller flera personer som utför dessa sysslor då, än att ta in en slavarbetare ur Jobb och Utvecklingsgarantins FAS 3.

Hårddraget så finns ju som sagt behovet. Även om det innebär att bara skura toaletter och brygga kaffe till de anställda.

Och förresten så är det en lokalvårdares uppgifter att städa toaletter. Vilket jag har läst om förekommer frekvent som en vanlig uppgift för FAS 3-placerade personer att utföra. Anställ då personen som lokalvårdare.

Tycker jag.

Jag hatar borgarna!

Jag har kommit fram till att jag hatar borgarna. Kanske inte hatar, det är ett starkt ord. Men i allafall att jag tycker genuint illa om dem. Eller åtminstone så tycker jag förbannat illa om deras politik. Man kan ju inte gå omkring och hata okända människor heller. Sägs det.

Ska jag se riktigt krasst på det hela, så tycker jag mer illa om den borgerliga politiken än jag tycker om den politik som Sverigedemokraterna för.

Nu undrar kanske vän av ordning hur jag kan med att tycka mer illa om moderaternas politik än om Sverigedemokraternas. Är jag främlingsfientlig? Svaret är att det är jag definitivt inte. Men SD har ingen direkt makt i dagsläget, det har däremot Moderaterna och deras Allians. En liten tröst i det stora hela är i allafall att den Moderatledda Alliansen inte sitter i majoritetsregering längre. Nu kan de inte genomföra vilka korkade förslag och reformer som helst utan att ha stöd ifrån de andra partierna också. Stackars Reinfeldt, inte undra på att hans näsa blivit lång.

Gissar på att både han och Anders Borg fick lång näsa när de blev tvugna att backa på det femte jobbskatteavdraget. Så bra att de hade den ekonomiska krisen att skylla på. Den kom ju lägligt inpå kan man lugnt säga. Förmodligen hade blivit nedröstade ändå. Hade ju varit förnedrande för dem att behöva gå igenom ett nederlag. De som så gärna vill fylla sina redan feta plånböcker lite mer och dra ifrån de fattiga ännu mer. För det ska ju löna sig att jobba, som Moderaterna mer än gärna upprepar. Gång efter gång, efter gång.

Bara själva uttrycket är nedlåtande mot de människor som är arbetslösa och som mer än gärna skulle vilja ha ett jobb att försörja sig på. Att slippa det utanförskap som arbetslöshet innebär. För till saken hör att det inte bara är är den ekonomiska biten som är viktig med att ha ett riktigt jobb. Den sociala biten är minst lika viktig. Känna att man har en uppgift att fylla, vara någon. Någon som gör nytta i samhället, någon som betalar skatt och någon som kan säga vid en förfrågan att jag jobbar som det eller det. Inte tvingas säga: Hmm, tyvärr är jag arbetslös... Med risk för att få mörka blickar på sig. Bli betraktad som den där som inte vill något. Som ligger på sofflocket hela dagarna och studerar mönstret på tapeterna eller flugorna som vandrar runt i taket.

För det är just det som Moderaternas välkända - kanske ska till och med sträcka mig till att säga ökända - mantra ha lett till i många fall. Arbetslösa människor är lata, de vill inte jobba.

Och vad gör Reinfeldt & Co för att hjälpa de arbetslösa ut i arbete igen? Jag skulle vilja svara: Ingenting. Det enda de har gjort under åren vid makten är att skapa nya, statliga bidragstagare. Sådana som så fint kallas entrepenörer. De människorna som fått en helt ny näringsgren att leva av. Ta emot utfasade personer ur jobb och Utvecklingsgarantin, de som hamnat i det ökända FAS 3. 5 000 lax i månaden för varje FAS 3-deltagare är inte illa pinkat. Gratis arbetskraft. Yeah, fine!

Det har regeringen klarat av. Men vad mer? Ser faktiskt inget mer..... Gör ni?

Nätet är utseendefixerat

Under mina år på Internet och i kontakten med andra människor så har jag blivit en erfarenhet rikare. Det räcker inte med att skriva så bra man kan och vara hygglig med sina medmänniskor på nätet. Nej, man måste visa upp hur man ser ut också. Annars är man inte trovärdig. I värsta fall existerar man inte ens. Nähä, men om man inte existerar, vem är det så som som skriver i bloggar och på debattforum? En spamrobot?

Hallååå, vakna! Självklart finns det en människa bakom alla nick.

Vad ni som tjatar er gula och blå om utseende på den ni snacker med inte har tänkt på, det är att den som vill med största lätthet, kan sno en annan persons foto på nätet och hävda att det här är minsann jag. Så det så!

Då säger en del, nej, det räcker inte till med bara ett foto, för att bli trovärdig måste du ha minst 2 foton på dig själv. Oh fan. Som om det inte går att finna sidor på nätet där folk har mer än ett foto av sig själva publicerat. Lätt som en plätt. Fusket är bara en knapptryckning bort.

Ha, sug på den!

För egen del så vill jag inte bli tagen för hur jag ser att vara. Jag vill bli tagen för den människa jag faktiskt är.

Jag vill heller inte att mina foton ska få fötter och plötsligt hamna på mindre rumsrena sajter bara så där. Där jag inte själv har valt att publicera dem.

Det som en gång hamnat på nätet, det ligger kvar där i evigheter.

Jag vill heller inte höra hur jag ser ut. Även om kommentarerna i regel brukar vara positva. Med några få undantag.

Jag kanske i själva verket är en fet, ful, tandlös, flintskallig gammal gubbe som sitter hemma i min unkna lägenhet/hus och pimplar öl dagarna i ända och röker stora feta ciggarrer och fiser och rapar ohämmat. Som aldrig går utanför dörren annat än när maten, ölen och ciggarrerna är slut. Och som på nätet lever ut i fantasin att jag är typ 20 år yngre än vad jag är, hyfsat utseende, barn, fru, rubbet.

Vad vet ni om det? Jag kan vara vem som helst.

Nu är jag inte det. Jag är den jag sagt jag är. Men jag vill få er läsare som hakat upp er på foton att förstå att foton inte är tillförlitliga, de säger inte allt. De säger egentligen ingenting om inte äktheten kan styrkas. Vilket den i regel inte kan göras på nätet.

Ta människan bakom orden för den h-n verkar vara istället. Det kan bli en positiv upplevelse det också. Kanske får du en vän för livet. Vem vet? Jag har fått det. Våga chansa!

Näthatets fula ansikte

Den här artikeln har några månader på nacken. Men den kan ändå ses som aktuell. Näthat har nämligen inget bäst-före-datum.

Citerat ur Expressen:

"Erik Walfridsson, 28, har skrivit elaka kommentarer på internet i hela sitt vuxna liv.

Nu berättar han varför han tycker att det är så självklart att hata andra människor i skydd av en anonym identitet.
- Man behöver någon som ifrågasätter för att utvecklas, säger han."

Han berättar också att han inte är elak i verkligheten. Där kan det få konsekvenser. Inte för att man blir slagen på käften eller liknande, men att det är riktiga människor. Ett faktum man distanserar sig ifrån på nätet, säger han.

Varför är du så elak?- Det handlar i stort sett bara om bekräftelse och uppmärksamhet. Ju grövre jargongen blir på inlägg desto hårdare måste man ta i för att sticka ut.

- Det är en sak som sker på internet. Allt blir svart eller vitt. Ont eller gott. Rätt eller fel.

Vill du vara hatad?

- Bättre hatad än bortglömd. Är det inte så?

http://www.expressen.se/nyheter/1.2308896/han-mobbar-anonymt-pa-natet

Ja, är det så illa?



Bytt sidhuvud som synes..

Till en bild som jag själv fotat. Blev enligt mitt eget tycke riktigt bra. Men problemet är att jag inte kan se bilden i Internet Explorer. Bara i Google Chrome, Mozilla och Opera.

Ställer frågan till er som läser det här och som använder IE som webbläsare: Syns sidhuvudet för er, eller det bara min webbläsare som krånglar?

Tack på förhand!

Stoppa mobbning!

Hittade det här på Facebook. Kopiera gärna och sprid vidare!

Till barn och ungdomar o även vuxna som nu återvänder till skola o arbete! Om du ser någon som kämpar för att få vänner eller ser någon bli mobbad för att hon/han är blyg eller inte klädd i de mest coola kläderna - Vänligen ställ upp och säg hej - eller åtminstone le mot personen i korridoren,skolgården lr fikarummet. Du vet aldrig vad denna person kan vara med om utanför skolan lr i vardagen. Din godhet kan göra stor skillnad i någons liv!

Skolor ger mobboffer skulden

När jag gick i skolan så blev jag också mobbad. Från 3:e klass och fram till 7:e klass. I 3:an kom det en ny kille till vår klass. Han utsåg mig genast till hackkyckling. Och flera av de andra eleverna i klassen var inte sena att hänga på. Resten av eleverna i min klass valde att titta bort. Likaså gjorde lärarna. "Barn retas alltid" sade dem. "Lite måste man ju tåla" kunde det ju också heta. "Du får börja att säga ifrån, inte vara så blyg" var en 3:e kommentar bland många andra kommentarer från de vuxna, lärarna, de som skulle styra upp och inte krossa. Kränka ännu mer. För det var just det de gjorde när de inte "såg" vad som skedde.

Det är nu 27 år sedan som jag slutade 9:an. 27 år. Det är många år sedan. Jag var tillräckligt blåögd för att tro att tiderna sedan dess hade förändrats. Däför blir jag bestört när jag läste igår i Aftonbladet att många skolor fortfarande kränker eleverna genom att inte ta deras utsatta situation på allvar. Det är sorgligt att se. Har inte skolans personal fått mer insikt för mobbningsproblemen under 27 år undrar jag? Har de stannat upp helt i utvecklingen? De verkar ju leva kvar på stenåldern. Och när ska de börja sätta åt mobbarna istället för offren?

Jag tror inte att de skulle säga till en person som blir rånad på sin plånbok, att den personen får skylla sig själv som tog med sig plånboken ut på stan. Eller skulle de? Det är samma sak som med mobbning som med personen som tar plånboken med sig ut när h-n ska ut på stan och shoppa. Pengar/kreditkort måste man ha med sig. Ungarna måste gå till skolan.

Citerar ur Aftonbladet:

"Som om det inte vore nog med de psykiska och fysiska påfrestningar det innebär att bli mobbad. Många mobbade barn skuldbeläggs dessutom av sina egna skolor.
Det visar en granskning som Svenska Dagbladet har gjort.
"A kan ha varit mer utsatt än andra. Men han råkade ut för icke-acceptabel behandling på grund av sitt eget beteende." Så beskriver en Västeråsskola situationen när en pojke i fyran dagligen kallades cp-unge, damp-unge och psykopat av två andra pojkar i sin klass.

Skolan är långt ifrån den enda som anser att mobbade barn själva har ett ansvar för den behandling de utsätts för, visar en granskning av anmälningar till Barn- och elevombudet som Svenska Dagbladet har gjort."

http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article13473759.ab

När ska lärarna och annan personal på skolorna vakna? Gör om och göra rätt? Barnen är vår framtid. Vilka vuxna skapar skolorna egentligen?

Importerade hittehundar

Utländska hittehundar

Visst är det behjärtansvärt att ta hand om hundar från andra länder som kastats ut av sina ägare. Alla hundar är värda att få ett hem med en eller flera ägare som bryr sig om dem och som ger dem det bästa livet de kan ge dem.

Men ändå måste jag säga att jag vänder mig lite mot importen till Sverige av hittehundar från bland annat Irland, Spanien med flera länder. Det finns så många hundar här i Sverige som behöver nya hem, jag tycker att man i första hand ska prioritera dem.

Dessutom är risken för olika sorters sjukdomar som inte finns i Sverige stor om hunden kommer från t.e.x. Spanien. Hundarna är visserligen veterinärbesiktigade, vaccinerade, kastrerade osv innan de når Sverige, men tyvärr så är inga tester 100% säkra.

http://www.chanshund.com/texter/smugglahund/sjukdomar/leishmania/Leishmania.htm

Det finns många saker att tänka på innan man adopterar en hund från ett annat land.

Citerat från Hittehunds sida:

"Ett faktum är att statistiken ifrån de importerade hundarna visar att 1/3 redan är döda eller insjuknade.

Det kan bli tragiskt känslomässigt att skiljas ifrån en hund i förtid. Dessutom kan du inte försäkra en hund till fullo och behandlingen är dyr. Om din adopterade utländska hund trots sjukdomstester insjuknar så blir du varse om att inget försäkringsbolag står för omkostnader för sådant som förekom vid tecknandet av försäkringen. Alla prover, behandlingar, inläggningar behöver du ha en budget för att stå för själv.

Och när hälsostatistiken talar för sig själv kan det bli dyrt, plågsamt och tragiskt att adoptera en hund från utlandet.

Hundhemmens egna tester är inte tillförlitliga då parasitsjukdomen leishmania kan ligga latent och bryta ut flera år efter införseln av hunden."

http://www.hittehund.nu/spanskahundar/metro/

Klart läsvärt!

Kronprinsessan väntar barn

Kronprinsessan Victoria och Prins Daniel

Okej, då vet hela Sverige det nu då. Eller åtminstone de som hänger med något så när i nyhetsflödet. Att Prins Daniel och Prinsessan Victoria blir föräldrar i mars nästa år. Tja, vad säger man? Intresseföreningen har antecknat. Kunde inte ha brytt mig mindre ska jag säga.

Dock var det ju roligt att de kunde bli gravida. Det finns många människor där ute som inte kan bli det, hur gärna de än vill. Och så självklart önskar jag dem lycka till.

Mer än så bryr jag mig iaf inte. För den som är intresserad så kan jag säga att jag föredrar ett land styrt av en president än av en Kung som saknar makt.

Personligt inlägg

Egentligen hade jag tänkt spinna vidare på föregående ämne, men nu känner jag mig bara så jävla nere. Riktigt nere, långt under isen. Och det beror inte på att jag fortfarande är förkyld. Förkylningen har blivit mycket bättre. Det beror heller inte på mitt ryggskott som jag vaknade med i går morse. Det är nämligen så gott som borta idag.

Så egentligen borde jag vara glad. Tacksam över att inte tvingas ligga nerbäddad i sängen och feberyra och knapra Alvedon. Tacksam över att kunna röra mig obehindrat, utan att ryggen känns som om den skulle gå av på mitten. Jag är tacksam. Det är inte det. Men jag fick för några timmar sedan ett tråkigt telefonsamtal från en av mina närmaste vänner. Han var inte alls uppåt. Hans hund hade plötsligt insjuknat i 40 graders feber, kräkningar och diarré och fick åka akut till djursjukhuset. Hunden blev kvar för utredning.

I helgen som kommer så skulle vi ha åkt till en gemensam vän när denne gifter sig med sin sambo sedan många år tillbaka. Allt var ordnat men nu när detta inträffade så hade han och flickvännen inte längre råd att åka upp. En helg för tidigt. Helgen före ny löning. Han visste särskilt hur mycket hans flickvän hade sett fram emot det eftersom ekonomin i vanliga fall inte tillåter några resor varken hit eller dit. Så han hade drabbats av dåligt samvete inför att inte kunna glädja henne med den resan längre. Samtidigt som oron för hunden tyngde hans hjärta.

Jag riktigt kände av hans känslor av tröstlöshet och hopplöshet genom telefonluren. Och när mina vänner inte mår bra så mår inte heller jag bra. Det är bara så som jag är funtad. Har alltid varit en känslig människa som inte vill se de jag har kära ledsna. Vi bor ju heller inte nästgårds så att säga, över 20 mil skiljer oss åt och ytterligare en 20 mil läggs till resesträckan om jag och frugan ska ta vägen runt deras för att vi ska kunna samåka.

Så plötsligt känner jag mig bara under isen. Känner inte för något. Vad jag vet är i vart fall att jag måste ut med hundarna snart för sista turen inför natten och sedan krypa i säng. Ska iväg på lite ärenden i morgon och måste vara utvilad.

Jag önskar att mirakel sker just nu... Fast det är att i en barnslig tro hoppas för mycket.

Viktigt om kommentarsfunktionen!

Tyvärr så uppstår ett fel ibland när man ska posta kommentarer på bloggen. Jag har sett det de gånger jag kommenterat tillbaka. Man får klicka 2-3 ggr på "skicka" innan inlägget verkligen postas.

Så om du vill kommentera något, klicka på "skicka" tills det postas. Det brukar fungera på ungefär 3:e gången om det inte fungera den första gången.

Sommarkatter

Nu är sommaren snart slut. Semestern är för de allra flesta över och vardagen tar över. Men med detta följer också de s.k. sommarkatterna. Folk som över sommaren skaffar sig en söt liten kattunge över sommaren, men när sommar, sol och bad är över och familjen ska återvända in till stan, så lämnas den lilla söta kattungen kvar åt sitt öde.

Om kattungen har tur så finns det någon vänlig själ därute som förbarmar sig över det lilla värnlösa djuret och antingen tar hand om det själv eller lämnar in det till något av alla de katthem som finns. Men har katten otur så blir det kvar därute vid stugan och väntar förgäves på trappan på sin husse och matte, att de ska återvända tillbaka och släppa in katten, ge den mat och värme. En väntan som för många katter blir evig. Katten får helt enkelt klara sig själv. Självklart klarar katter sig själva, resonerar en del människor. De kan leva av råttor, fåglar och möss.

Men det är en myt. En del katter klarar av det, men många andra går en plågsam svältdöd till mötes. De som klarar livet över vintern blir ofta förvildade och de skaffar i sin tur kattungar som föds vilda och som i sin tur om de överlever, får egna ungar när de blir könsmogna och så fortsätter det, generation efter generation. Katt efter katt föds, katter som ingen vill ha. Katter som aldrig fötts om det funnits människor som tagit sitt ansvar.

Varje år dumpas kattungar vid katthem, i soptunnor, sopcontainrar, vid motorvägar, vid återvinningsgårdar eller långt ut i skogen. Många förpackade i sopsäckar, lådor och avlagda gamla väskor, som sopor som ingen vill ha, ingen vill kännas vid. Ibland räddas de till livet, ibland dör de innan hjälpen når fram.

Vi har själva 4 katter. Alla fyra är från början hittekatter. En kompis till mig åkte för två år sedan ut till sin sommarstuga för att checka av en sista gång innan hösten och vintern. Efter ett par dagar där ute upptäckte han att han inte var ensam. Hans hund hade fått fyra nya kompisar. En ung kattmamma med tre kattungar.

Sommarstugeområdet stod så gott som tomt dessa sena höstdagar och några permanenta bostäder fanns inte inom nästan 1 mils radie. Så han tog sig helt enkelt sig an kattmamman och hennes tre ungar. Kände att han inte med gott samvete kunde åka hem och lämna dem kvar.

Mamman var i stort sett tam, men ungarna var skygga. Efter några veckor hade han dock fått dem så orädda att han lyckades fånga in den lilla kattfamiljen och ta den med sig hem. Idag har samtliga katter fått nya, bra hem.

En solskenshistoria bland många betydligt dystrare historier.

Skaffa aldrig en katt om ni inte har för avsikt att ta hand om den de nämaste 18-20 åren! För det är så länge en katt kan leva om den tas omhand och sköts på rätt sätt. Katter är inga leksaker. Katter har inte 9 liv. Katter som skänks bort är exakt lika mycket värda som t.e.x. en renrasig kattunge med ett inköpspris på 10 000 kr. Tänk efter före. För djurets skull!

Nya smurfarna - en kassasucce som väcker ilska

De är tre äpplen höga, bor i svamphus och dricker hallonsaft.

53 år efter det att Pierre "Peyo" Culliford skapade de små blå seriefigurerna är smurfarna åter i ropet.

Men en del statsvetare tycker att det är illa ställt med demokratin i svampbyn och anklagar serien för att vara nazistisk, stalinistisk och sexistisk.

Författaren J Marc Schmidt menar i sin uppsats "Sociopolitiska teman i Smurfarna" att Smurfbyn är en marxistisk utopi.

Gammelsmurfen har liksom Karl Marx skägg. Smurfbyn ägs kollektivt Bondsmurf och Muskelsmurf framställs som bättre medborgare än Latsmurf och Kokettsmurf och pengar är bannlyst. Ändå lever alla lyckliga.

"Jag tror inte att Peyo sysslade med smygpropaganda, men jag menar att smurfarna är en politisk fabel om marxism", skriver Schimdt.

Den franske statsvetaren Antoine Bueno är inne på samma linje. I sin nya bok: "Den lilla blå boken: En en kritisk och politisk analys av smurfarnas samhälle" beskriver han smurfarna som kommunister, rasister och nazister. Den onde trollkarlen Gargamel som vill använda smurfarna för att framställa guld ses som en stereotyp pengagalen jude och den smurfätande katten Azraels namn är snarlikt Israel.

Bueno tycker också att Gammelsmurfen framställs som godmodig person som aldrig gör fel. I likhet med Stalin får han aldrig ifrågasättas. Då smurfarna försöker införa demokrati slutar det med försräckelse och Gammelsmurfen får åter oinskränkt makt.

Som om det inte var nog framhåller Bueno att smurfarnas skapare idealiserar det blonda. Den kvinnliga smurfen Smurfan var brunett när Gargamel tillverkade henne för att fånga smurfarna. Men det var först då Gammelsmurfen opererat Smurfan så att hon fått blont hår som smurfarna blev som galna i henne. Och en del kritiker som sett nya smurffilmen irriterar sig på att Smurfans roll fortfarande tycks vara objektets. När hennes kjol åker upp i luften blir smurfarna som förhäxade.

Ur Dokument/Måndag. Expressen.

Där ser man vad som kan tolkas in i de till synes oskuldsfulla smurfarna. Tur att barn inte på långa vägar är så analyserande som vuxna är, för då hade Smurfarna aldrig blivit långlivade. Och världen hade blivit en smula tråkigare. För nog är vi många som lekte med smurfarna som barn, lyssnade på deras musik osv, och som ändå hade jävligt roligt åt och med de små blå gubbarna i svambyn där alla drack hallonsaft och alltid var lika glada.

Ramadan - den muslimska fastemånaden

Fastemånaden Ramadan inträder i svensk almanacka den 1: augusti och fortsäter fram till den 30:e augusti. Under denna tid får de fastande inte äta, dricka, röka eller ha sexuellt umgänge mellan 5.00-22-00.

I år var det första gången jag kom i kontakt med Ramadan på ett mer personligt plan än att bara läsa om den. Min chef och mina kollegor är samtliga muslimer och alla utom en firar Ramadan.

Lite mer info:

"Ramadan (arabiska: رمضان) är den nionde månaden i den muslimska kalendern och den heliga fastemånaden, som är en av islams fem pelare. Genom att från gryning till skymning helt avstå från mat, dryck, sex och rökning ska muslimer som deltar i fastan lära sig tålamod och ödmjukhet och öka sin medvetenhet om det gudomliga i skapelsen.

De ber till Gud (arabiska: Allah) mer än vanligt och önskar då förlåtelse för gångna synder och vägledning för att leva rättfärdigt och rena sig själva genom avhållsamhet och goda gärningar.
Alla förväntas uppträda väl, ge allmosor (zakat), högakta sin familj och undvika våld, ilska, avundsjuka, småaktighet, girighet och ryktesspridning.

Ramadan är också en tid för festligheter då familjer, släktingar och vänner träffas för att bryta fastan eller äta senare måltider tillsammans.

Företag sponsrar banketter för medarbetare och kunder. Bättre bemedlade personer dukar upp och delar ut mat till den som inte har råd eller hinner hem innan solen går ner."

Personligen måste jag säga att jag tycker det inte kan vara hälsosamt att inte tillföra kroppen varken mat eller vätska under så många timmar. Min kollegor brukar efter bara någon veckas fastande bli hängiga, trötta och okoncentrerade. Det märks på dem att fastandet tär på kroppens resurser.

En fin tanke bakom högtiden - ja. Men hälsosam - nej.

Hon sörjde ihjäl sig efter sin hund

Tillhör du dem som säger att det här med hundstölder drabbar alla andra men inte dig och din hund?

Lever du i den falskt trygga förvissnigen om att i den lilla by eller samhälle där just du bor, känner alla varandra och här existerar inga hundtjuvar?

Hur många gånger har du rusat in i affären/kiosken och bundit din hund utanför, med tanken: "Jag ska bara köpa ett paket mjölk, jag är ute på fem röda igen."

Eller lämnat din hund ensam ute i bilen när du sprungit in på Netto för att storhandla en fredageftermiddag? Kanske dessutom i en äldre bil utan centrallås. En bil från sent 80-tal. I värsta fall ännu äldre. Hur enkla som helst att forcera. Till och med jag klarar lätt av att ta mig in i sådan bil.

Nu är inte jag en hundtjuv, eller tjuv överhuvudtaget, men vad vet du om dem som passerar förbi utanför? Ingenting.

Jag hittade den här artikeln av en händelse när jag satt och slösurfade och den handlar om just hundstölder. Den handlar om Stina som levde i fullständig symbios med sin 10-åriga labradortik Mimmi. Ända fram till den dagen Stina bara skulle in för att handla med några saker hem från affären. Mimmi fick aldrig mer följa med henne hem. Mimmi återfanns aldrig och till slut valde Stina att ta sitt eget liv.

Klicka på länken nedan för att komma till sidan:

Varning för hundstölder

Fortfarande förkylt....

Enda trösten är att det har blivit något bättre trots allt. Det går sakta, sakta, mycket sakta framåt. Hoppas verkligen på att jag blir helt frisk till helgen. Då jag ska på bröllop. Ju inte var dag som ens vänner gifter sig och då vill man sannerligen inte ligga nedbäddad i sängen och hosta, nysa och feberyra.

Hur som helst ska jag maka mig ut på morgonrundan med hundarna nu. De stackarna har inte fått gå ut mer än runt tomten, 3 ggr om dagen och fem minuter åt gången den sista veckan. Snacka om att de börjar bli understimulerade. Igår jagade Goliat katterna upp och ner i trappan till övervåningen femtioelva gånger. Något han aldrig brukar göra.

Silja hade ställt sig på baktassarna och tittade ut genom hallfönstret och skällde ut något osynligt väsen som gick där ute. Heller inget hon i normala fall brukar roa sig med.

Roxy hade parkerat sig vid sidan av min säng och varje gång jag rörde på mig höjde han förväntansfullt huvudet, spetsade öronen och dunkade svansen i golvet. När jag inte brydde mig om honom så lade han tillbaka huvudet på framtassarna och suckade så tungt, så tungt. Och mitt samvete blev om inte ännu tyngre för att jag låg här och var sjuk.

Men nu ska jag i alla fall ta mig ut utanför stallbacken med dem och gå en liten bit ut på vägen med dem.

Fick inte mat på två veckor

Ur Aftonbladet idag:

"Hemtjänsten glömde bort Werner och Inga – fick inga matlådor
Werner och hans fru Inga Jonsson har inte fått matlådor på flera veckor.

– Det är förskräckligt att man behandlar äldre på det här sättet, säger svärdottern Monika Langvall. Först i går fick de sin efterlängtade matlåda, två veckor försenad.

Werner Jonsson, 92, går långsamt och hukar över sin rullator. Hans fru Inga, 86, är pigg och piffig i håret. Bägge har armarna i bandage – och kan inte laga mat eller sköta sin hygien tillräckligt bra.

I mitten på juli fick de det efterlängtade beskedet från hemtjänsten: De skulle få matlådor. Dessutom skulle de få hjälp med på- och avklädning samt duschning. Men det dröjde till i onsdags innan Inga fick hjälp i badrummet.
– Men det värsta är maten, säger Inga.

Matlådorna har de nämligen inte sett röken av – förrän i går.
– Vi har sett matbilen komma och hur de delat ut lådorna till alla andra här i huset. Men inte till oss."

Gamla som glöms bort av hemtjänsten, gamla och sjuka människor som misshandlas och kränks av sina vårdare. Gamla som blir bestulna på sina värdesaker av hemtjänstpersonalen. Listan kan göra ganska lång när det gäller sådana här händelser.

Vågar man bli gammal?

Körkort bekostas av sociala myndigheter, forts.

För några dagar sedan skrev jag om hur en praktikant på mitt jobb får sin körkortsutbildning betalad av de sociala myndigheterna i kommunen.

Vad jag nu förstått så går tydligen en del kommuner ut med en del av summan som körkortsutbildningen kostar, under förutsättning att personen har ett garanterat jobb att gå till efteråt. Och att det garanterade jobbet kräver att vederbörande har körkort.

Sedan kan man ju ställa sig frågan hur en person som knappt talar svenska och förstår språket nästan ännu mindre bra, ska kunna tillgodogöra sig körkortsteorin. Men det är kanske en annan femma. Kanske har han tolk som hjälper honom översätta.

Jag måste nog säga att de här människorna i första hand borde få möjligheter att lära sig svenska språket först innan de skickas ut på praktiker eller sätts in diverse olika åtgärder som inte leder ut i på den ordinarie arbetsmarknaden. Språket är som jag ser det kanske den viktigaste inkörsporten till ett liv i Sverige och den svenska arbetsmarknaden.

Halsfluss

Förkylt var det här. Här varit krasslig i flera dagar, men igår bröt verkligen skiten ut och det rejält också. Fick plötsligt hög feber och så ont i halsen att det var en pina att svälja. Åkte till vårdcentralen eftersom febern var uppe och studsade i över 40 grader. Doktorn förklarade att jag drabbats av halsfluss och skrev ut antibiotika plus hostmedicin. Receptfria hostmediciner biter inte på mig. Oftast inte iaf.

Så nu är det bara att vänta ut eländet. Därför kommer jag kanske inte att bli så frekvent med bloggen de närmaste dagarna. Men återkommer!

Ha det gött så länge.

Socialbidragstagare råd med körkort?

Det är inte så att jag är avundsjuk på något sätt. Jag har körkort sedan 1986. Men redan på den tiden var det dyrt tyckte man. Men ändå blir jag fundersam när jag hör om det jag hörde om idag. Vi har en praktikant på jobbet som uppbär försörjningsstöd från de sociala myndigheterna. Idag berättade han att han påbörjat en körkortsutbildning.

Jaha, tänkte jag först, det lät väl bra. Körkort kan vara bra att ha. Ställde mig dock lite frågande till hur han hade råd eftersom han ofta klagar över att de där 3 tusenlapparna han får ut varje månad inte ens räcker till mat månaden ut.

Då berättade han att det var socialen som gick in och bekostade utbildningen. Inte för att jag vet om det var sant. Eller om jag missuppfattade då han inte pratar så bra svenska. Personligen har jag inte hört om någon som fått sin körkortsutbildning betald av soc. Har hört att de som är i behov av försörjningsstöd inte ens får ha en egen bil.

Men tiderna kanske förändras. Vad vet jag.

Och självklart håller jag tummarna för att han lyckas erövra "lappen."

Arbetslöshet och jobbsök

På nätet kan man hitta 1000 och inga tips på hur man skriver ett bra CV och personligt brev. Standardmallar. Ibland har jag undrat över om alla arbetssökande människor använder dessa mallar när de söker jobb, och om isåfall inte potentiella arbetsgivare gäspar över dem. Alla ser ju likadana ut, bara innehållet skiftar. Säkert förekommer många klyschor också, som många använder sig av efter att ha käst dessa CV-mallar.

Jag hittade en intressant bloggartikel om just personliga brev. Den här personen har skrivit rakt ur hjärtat, utan krusiduller och utan att ha haft en mall av 1000 andra att följa. Lite udda, men brevet går rakt in i en när man läser. Läs själva och bedöm.

http://benfred.blogg.se/2011/january/mitt-egentliga-personliga-brev.html

Arbetsförmedlingen gör inte särskilt mycket för att förtjäna sitt namn längre. För några månader sedan läste jag en artikel i en tidning om att majoriteten av ungdomarna dissade AF och sökte jobb på andra vägar. Jag förstår dem, fullt ut.

När jag var arbetslös så gjorde inte min handläggare särskilt mycket för att vara behjälplig i mitt jobbsökande. Han satt mest på sin stol, inne på sitt strikta kontor, och fyllde i papper, uppdaterade handlingsplaner och gäspade uttråkat. Han var inte särskilt givande att ha kontakt med, men jag var så illa tvungen.

Till slut, efter några månader, tröttnade jag och sökte jobb på annat sätt. Jag startade en rundvandring på stan och gick in i alla restauranger, affärer, fik och andra ställen som jag hade brancherfarenhet av sedan tidigare. Jag hade inte ens med mig mitt CV som min handläggare på AF sade att det måste jag ha.Istället bad jag att få tala med chefen för företaget, presenterade mig och berättade kort om mig själv och sade att jag sökte jobb.

Det gick segt i början. Många hade inte behov av att anställa ny personal just då. Men så till slut fick jag napp på en pizzeria som pizzabud på halvtid. Senare avancerade jag till pizzabagare och numera lagar jag även Dagens och andra rätter. Kanske inte drömjobbet, men väl ett jobb.

AF skulle gott kunna skrotas. Den enda säkra vägen som jag ser det, med större chanser att få ett jobb, det är att gå runt och fråga som jag gjorde, eller utnyttja sina kontakter. Till slut brukar det resultat. Snabbare än om man förlitar sig helt på utbudet av lediga jobb på AF´s Platsbanken.

Arbetslinjen

Det ska löna sig att jobba, säger vår statminister Fredrik Reinfeldt. Ofta upprepar han denna mening som ett mantra. Det ska löna sig att jobba! Självklart ska det löna sig att jobba. Jag tror att de allra flesta lär sig detta redan i tidig ålder, att man ska göra rätt för sig och tjäna sina egna pengar. Tyvärr har Reinfeldt glömt bort att jobben inte är lika många som de arbetssökande. Han har heller inte förstått att det inte blir fler jobb av att sänka a-kassan.

Ej heller har han förstått att Jobb och utvecklingsgarantins 3:e fas inte heller ger några arbeten på den reguljära arbetsmarknaden. Bara 2% av deltagarna i FAS 3 beräknas ha kommit ut på arbetsmarknaden. En löjligt låg siffra.

Men som om detta inte är nog, så har vår kära statsminister också glömt bort att folk inte blir friska av att bli utstämplade från Försäkringskassan. Sjukdomar och skador som gör en människa mer eller mindre arbetsoförmögen, trollas inte bort genom att stämpla ordet Frisk i dessa personers papper och tvinga ut dem på en arbetsmarknad som redan är stentuff för friska arbetssökande. Men självklart ser det bra ut i statistiken. Siffrorna på de sjukskrivna sjunker och därmed har Sverige fått ett mindre sjuktal. Jättebra! Jippie!

Man ser mer och mer hur tumskruvarna dras åt på de sjuka och arbetslösa. En god vän som är arbetslös och som står utanför a-kassan, berättade igår att han måste ha ett läkarintyg med sig till de sociala myndigheterna varje gång han blir sjuk. Om än så bara för en enda dags sjukfrånvaro. All hans frånvaro ska styrkas av en läkare. Annars dras hans redan knapphändiga försörjningsstöd ner ytterligare och han hotas med att  bli helt utan pengar om inte papprena är korrekta.

Försäkringskassan har den så kallade sjudagarsregeln. Det är först på den 8:e sjukdagen som den som uppbär ersättning från FK måste komma in med ett läkarintyg. Detta verkar inte gälla de sociala myndigheterna i hans län, vilket jag finner är väldigt konstigt. Jag har aldrig behövt själv ha med socialen att göra, så min erfarenheter på området är inte de bästa. Men jag reagerar rent instinktivt mot detta sätta som han nu blir behandlad på.

För att hårddra vårt kalla samhällsklimat som numera råder sedan moderaterna och alliansen kom till makten 2006, så är det i stort sett bara koncentrationslägren som saknas. Där alla arbetslösa, sjuka och skadade placeras, de som inte längre verkar vara önskvärda i vårt nya Sverige, styrt av de Nya Moderaterna.

Så där ja!

Nu har jag fixat ett ny blogg. Den gamla bloggtjänsten som jag hade på passagen.se var inte så bra. Strulade allt som oftas och jag vill kunna skriva när jag känner för att skriva. Inte sitta och vänta på att felet ska bli åtgärdat i flera timmar, ibland t.o.m dygn. Nej, någon måtta på dumheterna får det allt lov att vara.

Här kommer jag att skriva om precis allt som faller mig in. Och skulle det inte passa i galoscherna för någon eller några, så är nätet fullt av olika sorters bloggar som är mer intressanta, spännande, lärorika, vad du än söker.

Jag är nämligen en spontan person som gör vad jag känner för. Oftast iaf. På Passagen började det kännas lite instängt. Man har ju fått en viss image med åren. Både till för och nackdel.

Nåja, hur som helst så hoppas jag att mina gamla läsare (och självklart även nya) hittar hit framförledes.

Väl mött så länge!